Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
KYRKANS GRUNDLÄGGNING OCH BEFÄSTANDE.
vare.
Svearne, som alltid hållit sig till Erik den heliges ätt, reste sig
allmänt, då den norska skaran bröt in öfver gränsen, och förenade
sig med den. Inom kort stod Erik i spetsen för en så väldig här,
att han kunde våga en strid om riket. Fåfängt sökte Sverker blidka
den kränkta rättskänslau genom att bygga kyrkor och utlofva
korståg. Han måste slutligen, öfvergifven af sina fleste undersåtar,
anropa sin frände, den danske konungen Valdemar Sejr, och sin
darske svärfader, den mäktige Ebbe Suneson, om hjelp. Också
utrustades åt honom i Danmark en betydlig här, för hvilken Ebbe Su.
neson och dennes broder Peder, biskop i Roskilde, voro
befälhaf-Till Sverker slöto sig ock Valerius, ärkebiskop i Upsala, samt
flere svenska biskopar och abboter.
Medan i Svealand en fosterländsk hänförelse brann, frammanade
den upprörda stämningen sällsamma drömsyner. Man sade, att den
gamle Odin stigit upp för att anföra bondehären. Till en norsk
smed hade, förtaldes det, kommit en resande, enögd, klädd i en blå
kappa och med en sid hatt på hufvudet, samt af denne begärt
få sin häst skodd. Smeden frågade då främlingen, hvar han legat
sista natten. Denne uppgaf långväga orter norrut och tillade, då
smeden yttrade sin förvåning: ”Nu lyster mig till Svealand fara;
mitt namn är Odin.» Dervid höjde han sig på nyskodde gångaren
upp i luften och försvann.
Det afgörande slaget, som hölls vid Lena i Vestergötland (1208),
var ett af de blodigaste, som någonsin stått i Norden. Midt i
stridsvimlet trodde sig svearne skönja gamle Odin, hvilken nu, som
i forna dagar, tedde sig der manfallet var störst. Sedan man länge
kämpat med mycken tapperhet å båda sidor, lågo danskarne under
och ledo ett så förkrossande nederlag, att endast några få af dem
undkommo. Ebbe Suneson jämte två hans bröder och flere danska
ädlingar stupade. Sverker, åtföljd af ärkebiskop Valerius och biskop
Peder, flydde snöpligen till Danmark. Men Erik blef af de segrande
utropad till konung.
Presterskapet uttalade i sin vrede vanmäktiga förbannelser.
Påfven sjelf skref till alla biskopar i Göta rike, att de skulle sätta
Erik Knutsson och hans anhang utom kyrkans gemenskap. Sverker
fick från Danmark, synnerligen från det då till detta rike hörande
Skåne, en ny krigsmakt och tågade, förstärkt med sina svenska
anhängare, fram för att återvinna sin krona. Ett nytt slag stod vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
