- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
229

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIGEN MOT DANMARK OCH RYSSLAND.
229
öfver de inrusande, tätt hopträngda danskarne ösa kokhet lut, hvilket
skedde med sådan verkan, att de, som hennes dotter sedan skref,
»lågo i hvalfvet och kring porten som skållade svin». På taket af
ett litet hus nära hvalfvet lät hon uppdraga två kanoner, hvilka,
laddade med afbrutna hästskor och gamla jernbitar, aflossades med
förödande verkan. Hals öfver hufvud måste snart de qvarlefvande
danskarne draga sig tillbaka. En ny stormning, som kort derpå
företogs, slog lika illa ut. Kristian gaf då tecken att upphöra med
striden, hvarefter danska hären drog ned på en äng framför fästet.
Från muren, der fru Emerentia stod, fick hon inom kort sigte på
en ansenlig herre, som red en hvit häst, och hon uppmanade genast
en närstående knekt att skjuta på denne. Skottet träffade hästen,
hvars hjerna och blod stänkte upp på ryttaren, som verkligen var
kung Kristian sjelf. Dälen ta kråken, han sofver intet», skall han
dervid hafva utropat.
Från Gullberg drog nu Kristian bort till Ny-Lödöse, hvars hela
manliga befolkning skoningslöst nedgjordes; han besköt sedan
Elfsborg, men utan framgång. Derpå inbröto danskarne i
Vestergötland, som var blottadt på försvarare, emedan hertig Johan med
svenska hären infallit i Halland. »De brände grufligen, der de
drogo fram», skrifver ett ögonvittne. Men då fogden på Höjentorp
nu upphådade allmogen, funno de tjenligast att draga sig tillbaka.
Längre fram på året angrep en betydande dansk bär,
understödd af en flotta, Elfsborg, som försvarades af den tappre Olof
Stråle. Sedan ett af utanverken eröfrats, uppfordrades fästningen,
men ännu förgäfves. Genom förnyad häftig beskjutning gjordes
derpå en stor öppning i muren, och öfre delen af ett torn nedföll
i grafven. Å nyo uppfordrades fästningen, men svaret blef: »Här
gälla inga andra samtal än med kulor och krut; här är intet
Kalmar». Då förnyades beskjutningen häftigare än tillförne; sedan
gjordes en stormning. Engelska legotrupper, som först skickades
fram, måste snart med förlust vika. Sedan kom turen till danske
kungens lifregemente, men icke heller då gick det bättre; de
stormande krossades af stora bjelkar, som nedvräktes öfver dem, eller
öfverhöljdes af brinnande beckkransar och allahanda kastvapen. Men
genom oförsigtighet kom elden lös i ett af tornen, hvarjämte några
till fästningen "hörande byggnader skötos i brand; Olof Stråle sjelf
var sårad, och besättningen hade hopsmält till 200 man. Konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free