Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
STORHETSTIDEN.
minst fem gånger så stor styrka belägrade Narva; men största delen
«f ryska krigsfolket utgjordes af nyuppbådade lifegne, hvilka voro
oöfvade och fega samt till stor del anfördes af utländska äfventyrare.
Underrättelsen om svenska härens anryckande åstadkom hos ryssarne
stor bestörtning: flere ryska officerare föllo i gråt, och tsaren sjelf
öfvergaf bären för att inom sitt rike samla mera folk. Den 20 november
1700 stod den märkvärdiga striden vid Narva. Då ryssarne ej
vågade antaga det erbjudna slaget, angrep Karl dem djerft i deras
gna förskansningar, der de stodo i en lång halfkrets kring Narva
med Ayglarne stödda mot Narvaflodens strand. Under fältropet
» med Guds hjelp!» stormade svenskarne fram. Ett tätt snöglopp
.
slog ryssarne i ansigtet, så att de ej kunde se klart framför sig;
de märkte väl, att den anfallande skaran var helt liten, men
fruktade, att hon var förtrupp för en ännu större. Grafvarne fyldes
hastigt med risknippor, vallarne bestegos, och fienden bragtes i
oordning; hela det ryska rytteriet flydde genast, då kanonaden började;
de öfrige, instängda mellan stadsvallarne och de angripande, sökte
på alla sidor undkomma. Inom kort hade svenskarne genombrutit
den långsträckta ryska linien på midten, så att den delades i två
Den ena halivan, som bildade högra flygeln, drog sig ned
till bron öfver Narvafloden för att söka sin räddning; men bron
brast under de flyendes tyngd, och 3,000 ryssar, säges det, funno
sin död i böljorna. Högra flygeln var nu således inspärrad mellan
Narvafloden och de ifrigt anfallande svenskarne. De ryska
gardesregementena, som voro mer krigsöfvade, motstodo imellertid en stund
tappert angreppet, men bland de öfriga rådde stor förvirring, och
soldaterna ville nedhugga de främmande officerarne, dem de gåtvo
skuld för olyckan. Detta gjorde, att sjelfve öfverbefälhafvaren,
hertig de Croi, jämte några andra utländska officerare frivilligt
öfverlemnade sig åt konungen för att rädda siva lif. Deras folk företog
sig imellertid att af trossvagnar och allahanda skräp uppföra en
förskansning, hvarifrån soldaterna försvarade sig med förtviflans mod.
Karl skyndade genast till stället. På vägen nedstörtade han i ett
träsk, der vattnet stod honom upp till balsen; han blef sjelf med
möda upptagen, men hästen, värjan och ena stöfveln stannade quar
i gytjan.
Genomblöt af det kalla vattnet och med ena foten bar,
steg han upp på en annan häst, hvarefter han mellan busksnår och
trädqvistar genast galopperade fram midt i stridsvimlet. Under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
