Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAF IV ADOLF.
435
om
Följande året (1806) förklarade Preussen krig mot Napoleon,
och Gustaf Adolf var genast villig att låta sina trupper biträda detta
land i striden. Men Napoleon bröt med sin vanliga snabbhet in i
Tyskland, der han i grund slog den preussiska hären vid Jena.
En af hans underbefälhafvare, Bernadotte, förstörde sedan i en rad
af smärre strider de preussiska reservtrupperna. En liten skara af
1,200 svenskar, som besatt Lauenburg, tvangs att draga sig in i
Lübeck och måste till slut gifva sig fången, då staden stormades
af fransmännen. Som Napoleon, ännu var benägen till vänskap med
Sverige, lyckades det von Essen, som för tillfället förde befälet i
Pommern, att med fransmännen afsluta ett fördelaktigt stillestånd.
Under tiden slog Napoleon i en följd af blodiga drabbningar äfven
Rysslands härar. Gustaf Adolf, som imellertid åter anländt till
Tyskland, betedde sig nu, som om han varit från sina sinnen: han
afslog förmonliga fredsvilkor, som Napoleon, fortfarande angelägen
ett godt förhållande med Sverige, föreslog, och, liksom för att
trotsa sjelfva omöjligheten, uppsade han det med fransmännen
ingångna stilleståndet och började kriget å nyo.
En plötslig, för Sverige olycksdiger förändring inträffade nu i
den politiska ställningen. Napoleon slöt i Tilsit (7 juli 1807) fred
med Alexander; mellan båda kejsarne ingicks på samma gång en
nära förbindelse. Alexander lofvade att stänga sitt rikes hamnar för
engelsmännen och åtog sig att börja krig mot Sverige, från hvilket
rike han med Napoleons samtycke skulle eröfra Finland. Napoleons
afsigt synes hafva varit att genom detta krig framtvinga Gustaf
Adolfs afsättning
Det krig, som Gustaf Adolf så obetänksamt å nyo börjat, tog
ett snöpligt slut. Svenska trupperna, som ej kunde försvara
Pommern, måste draga sig in i Stralsund och blefvo der af fransmännen
under general Brune belägrade. Man kunde förutse, att den
bräckliga fästningen ej skulle kunna hålla sig länge. Gustaf Adolf
hoppades dock alltid det bästa, städse drömmande om att störta
Napoleon och återställa den fördrifna franska konungaätten; han lät
ofta lägga bredvid sig två pistoler, som fordom tillhört Karl XII
och som nu skulle begagnas till att nedskjuta den franske kejsaren.
Men då fransmännen allt mer närmade sig Stralsund, öfvergafs en
natt på konungens befallning fästet af de svenska trupperna, hvilka
drogo sig öfver till Rügen. Gustaf Adolf, som föregaf sig vara sjuk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
