Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 40. Jerker i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickliga och flitiga arbetaren alltid lönar sig bättre än vare sig
dag- eller veckoaflöning.
Det dröjde icke länge, förrän de mycket flitiga, af nytt mod
lifvade flickorna hade genom redligt arbete förvärfvat sig 150
dollars, nu ville de skrida till realisering af deras länge hysta
favoritidé, den nämligen att öfversända femtio dollars till sin broder
i Sverige, på det att äfven han skulle kunna blifva i stånd att
resa öfver till Amerika för att där få det bättre än i
hemlandet.
Men deras broder visade ingen lust och ville icke resa till
Amerika, om de icke kunde skaffa utväg för honom att ta hela
familjen med sig.
Han bodde i Värmland.
Omöjligheten att för ögonblicket uppfylla broderns önskan
nedtryckte systrarnes sinnen, och de ansträngde sid med sitt
arbete ännu mera än förut, så att deras hälsa började lida däraf.
De voro dock synnerligen tillfredsställda med sin lott; de
njöto fördelen af att hafva ett väl betaldt arbete, en förmån, som
många tusen personer sakna.
Föröfrigt lefde de ytterst sparsamt och tillbakadraget och
undflydde hvarje tillfälle, som kunde sätta dem i beröring med
människor, liksom skrämda dufvor, hvilka frukta och fly redan för
hökens blotta skugga.
Ada kunde ännu alltid, oaktadt sitt hemliga lidande, anses
för en skönhet af rang.
Hennes milda svårmod och själfulla ögon gåfvo henne det
där egendomliga behaget, som hos verkligt sköna fruntimmer icke
sällan verkar mycket mera tilldragande än den alldagliga, ytliga
lefnadslustens evinnerligt leende min.
Hvad som naturligtvis ännu mera bidrog till Adas svårmod,
var det obetänksamma yttrandet utaf en af det i det fria Amerika
så otaligt förekommande psedo-doktorerna eller kvacksalfvarne,
hvilka i och för sig själfva, förutom alla öfriga epedemier, äro
att betrakta som en ständigt fortfarande päst. En sådan
kvacksalvare sade henne nämligen en gång, då han tillfälligtvis blifvit
tillkallad, att hon borde bereda sig på att icke få lefva mer än
högst ett år till.
Dessutom inträffade nu på en gång och äfven i de stackars
flickornas närmaste beröringskrets den sig i Amerika så hastigt
och så vidt utbredande handelskatastrofen, hvilken lik en blixt
från den klara himmelen slog ned och spred en alldeles oväntad
förvirring i alla lefnads- familje- och affärsförhållanden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
