Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 46. Grefvinnan Lohufvuds skuldregister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
503
lefde. Men inte kan jag minnas henne och inte är det heller så
säkert, att jag någonsin har sett henne.
— Nåja, det betyder ju ingenting.
Grefvinnan fortfor:
— Liksom sin syster hade Eveline en mycket stor och vacker
sångröst,
— Åh kors!
— Det där var ett arf efter de båda systrarnes far, hvilken
var af italiensk börd.
— Kors var han inte svensk!
— Nej, nej men. Han var italienare och hade i sitt hemland
varit berömd sångare och det var i utlandet, som min syster
gifte sig med honom alldeles emot släktens vilja och nästan utan
dess vetskap. Någon förmögenhet hade han emellertid ej kunnat
få på sin sång och han så att säga lefde helt och hållet på de
pengar, som min syster förde med sig i boet.
— Sångare äro ofta fattiga, har jag hört sägas, sade Tilda.
— Emellertid dog han och kort därefter dog äfven min syster.
— Utomlands?
— Nej, i Stockholm. — Vid föräldrarnas död hade Eveline
ingenting annat än det lilla, som återstod af hennes möderne —
— Men systern skulle väl också ha däraf?
— Ja, mödernet delades i två lika hälfter och gafs åt de
två flickorna, hvilka sannerligen icke fingo mycket hvar.
— Nej, nej, en delad slant är inte så stor ofta nog.
— Min man och jag togo då vid föräldrarnas död Eveline
till oss på Stora Högåker och gåfvo henne huld och skydd.
— Det var snällt gjordt, fru grefvinna.
— Emellertid uppstod det snart konflikt emellan mig och
min systerdotter. Eveline ville ovillkorligen blifva sångerska och
hon understöddes däruti ganska ifrigt af min salig man, hvilken
ansåg det vara hederligt af flickan, att hon ville söka försörja
sig själf.
— Det tyckte jag också var rätt, sade Tilda.
— Nog var det rätt, sade grefvinnan suckande. Men jag
tyckte icke det då för tiden.
— Fick inte flickan följa sin böjelse?
— Nej, jag kunde i min fördom och stolthet inte förmå mig
att fördraga den tanken, att en grefvinna Lohufvuds systerdotter,
en kusin till den blifvande fideikommissarien på Stora Högåker
skulle sjunga för pengar inför allmänheten.
— Men hvad hade det gjort?
Grefvinnan svarade ingenting på denna fråga utan fortsatte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
