Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 51. Försvunnen i en storstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
551
hördes då och då den förmodan uttalas, att här ändå måste vara
fråga om en »roman».
Så kom i en läkaretidning ett offentligt meddelande om, att
för sextio år sedan en i en engelsk landsortsstad bosatt dam
spårlöst och för alltid försvann och att denna person burit alldeles
samma namn som den nu försvunna svenska flickan, nämligen
Matilda.
Detta händelsernas egendomliga sammanträffande ådrog sig
naturligtvis stor uppmärksamhet bland vidskepligt folk, som däruti
såg ett varsel.
En massa skrockfullt folk vände sig till spåkvinnor.
En af dessa sade:
— Jag erfar icke någon förnimmelse af fara för den
försvunna svenska flickan och framför allt icke död. Men jag ser
vatten, öfverallt vatten. Icke hafvet. Det är ett lungt vatten,
men i midten går en stark ström och i den ser jag en massa
trästockar. Hvar det är, vet jag inte. Allt omkring mig är
vatten, vatten, bara vatten.
Mer kunde detta orakel ej säga, men hon lofvade högtidligt
att oförtrutet »bedja till himmelen, att en ledtråd måtte bli funnen».
En annan spåkvinna förklarade sig se en mur och en gata
men kunde ej upplysa om något vidare.
En tredje spåkvinna uttalade sig mera utförligt:
— Jag ser den svenska flickan. Hon ligger i en sval säng
i ett litet smutsigt rum. En gammal gumma bevakar henne, en
gammal smutsig gumma. Mera personer äro likaledes inne i
rummet, men jag kan inte tydligt urskilja dem på grund af de andar,
som vaka öfver den svenska flickan. Själf är hon medvetslös.
Jag kan inte upptäcka spår till yttre skador, men hon är blek
som ett lik och rör sig inte. Människorna omkring henne
förefalla snarare oroliga än fientliga. Att döma af deras åtbörder
äro de mycket ängsliga och vänta på att få skicka hem den
svenska flickan.
På fråga om, hvar det omnämnda rummet stod att finna,
svarade spåkvinnan, att det var ej långt från Kasankatedralen i
Petersburg vid en gata med endast en huslänga. Midt emot denna
länga stod en hög mur.
Efter denna förklaring sade sig spåkvinnan ej hafva flera
upplysningar att meddela. —
Man stod alltjämt frågande och undrande:
— Hvar är Matilda? Lefver hon eller är hon död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
