Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 68. En öfverlistad räf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
750
sa gumma, för ho tänkte på blagarnsväfven ho höll på te å väfva,
att han va så släkkuger.
”Dä må ske”, sa gäddä, å mäddä släffte gumma na tebakars
i källa.
Nu skulle ho te å freksta, um gäddä sagt sanning; å så sa
ho åt bytta te gå oppför bakken.
Å allri i värla skull’n fälle sett så tokatt förr: Bytta te
å knäja å gå oppför bakken, så’nte så mykkä som en vatten-drope,
skvimpa öfver, — å gumma te å skrattä å slå sej på knä; men
ve ho slo på knä, knyttä bene åf å datt i bakken; för si ho hadd
önskä sej, att hva ho slo på, skulle gå åf — kan-tänka.
Nu må tro, ho vardt te sej; i skrämsla satte ho te å storlipa;
men ve ho snöt sej i fingrar, följde näsa mä å vardt så
lång, så ho trång ännä ner te förklädsbannä.
Dä fikk ho, förståss, för ho önska sej, att hva ho dro på,
skulle dä bli långt.
Hurte’ss dä sen gikk mä gummä-kraken, vet inte ja; men
fälla ä sag sanning, för ja hördna åf Skammare-Jan, å han hörd’na
nästä klokkars, når han var där å gjole skor i höstas. —
De föräma åhörarne skrattade godt åt gubben och hans
historia. Han förde nu handen till mössan och tog sin gumma med
sig och gick.
— En rolig gubbe, sade Waldenberg.
— Det är ett hederligt bondfolk värdt all aktning, sade fru
Hvirfvelbom. Jag känner det där goda folket sedan länge tillbaka.
Gubben och gumman lefva nu ett lungt och stilla lif; men
de ha slitit mycket i sina dar för att komma till detta välstånd.
— Ja, ja, det plägar så vara. Godt är, när ungdomen får
lära sig arbeta.
— Ja; men all ungdom får ej det.
— Jag vill säga, att okunnighet ofta är orsaken till, att
ungdomen har tråkigt och ej förstår att sysselsätta och underhålla
sig på ett oförargligt sätt.
— Så är det också. Låter man de unga växa upp utan
att sysselsätta sig med allvarliga saker, kunna de aldrig finna
någon lust till allvarligt arbete eller lära sig uppskatta dess
välsignelse. — Allt som fordrar någon uppmärksamhet eller
ansträngning, tröttar ut dem.
— Den böjelse för njutningslystnad som tyvärr allt för ofta
utmärker vår tids ungdom, exemplet af kamrater, som hängifva
sig åt olika slags onyttiga förströelser, allt detta gör, att den har
svårt för att vänja sig vid ett regelbundet, arbetsamt lif.
— Ja, hur väl behöfva vi ej att med friskt mod taga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
