Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En solens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Griffiths. »Kom bara ihåg att Jacobsen kommer
att intyga att han har sett mig betala ut pengarna.
Skriv under nu, skriv hela namnet längst nere, David
Grief, och så datum.»
Från däcket hördes skotblockens gnissel och
rcv-sejsingarnas små hårda slag mot duken. Nere i
kajutan kände de hur Willi-Waw krängde, svängde
upp i vinden och lade sig på rätt köl. David Grief
tvekade ännu. Från fören kom det knyckiga
rasslet av förseglens pikfall genom blocken. Det lilla
fartyget krängde, och genom kajutväggarna hörde
man vattnet fräsa och skumma.
»Rör på spelet!» ropade Griffiths. »Låt gå!»
Gevärsmynningen var riktad mot honom på fyra
fots avstånd, då Grief beslöt sig för att handla.
Bössan ändrade riktning medan Griffiths sökte hålla
balansen under de första oberäkneliga vindstötarna.
Grief passade på tillfället, låtsade sig ännu skriva
under och manövrerade samtidigt blixtsnabbt med
kattlika rörelser. Medan han böjde sig djupt ner
och lutade sig framåt, dök hans vänstra hand fram
under bordsskivan, och så väl beräknat var hans
kraftiga tryck på den självspännande hanen att
skottet smällde av i samma ögonblick som
revolvermynningen stack fram. Men Griffiths kom icke en
sekund efter. Han sänkte sitt gevär mot den
ned-dykande kroppen, och bössa och revolver brunno
av på samma gång.
Grief kände stynget och svedan av en kula i
axelns hud och visste att hans eget skott hade
bommat. Med ett språng var han framme hos Griffiths
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
