En solens son / 29 (1918) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En solens son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag vill gärna följa med, mr Grief», sade han.

Grief samtyckte med en nick.

»Tag med er yxor och täljknivar», sade han.
»Ja, och så ett par lyktor som lysa bra. Se efter
att det är olja i dem.»

V.

En timme före solnedgången närmade
Underverket sig den lilla viken. Vinden hade friskat i och
det började gå hög sjö. Grynnorna inne i viken voro
redan vita av skum, men de som lågo längre ut
visade inga andra symtom än att vattnet växlade färg.
Medan skonaren lovade upp mot vinden och
brassade back klyvaren och stagseglet, lade jöllen ut.
Sex Santa Cruz-negrer med ländskynken hoppade
ner i den, var och en väpnad med ett gevär. Denby,
som bar lyktorna, steg ner på akterskottet. Grief
följde efter, men stannade med ena foten på relingen.

»Bed Gud om en mörk natt, skeppare», bad han.

»Det får ni», svarade kapten Ward. »Ingen måne
syns till, och ingen himmel heller. Det kommer nog
att bli litet byigt också.»

Blotta tanken på vad som förestod kom Griefs
ansikte att stråla så att solbrännans gyllne glans
blev ännu varmare. Han steg ner bredvid
super-kargen.

»Kast loss I» kommenderade kapten Ward. »Skota
förseglen! Lägg rodret över! Pvätt så! Den kursen!»

Underverket brassade fullt och rundade udden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>