Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En solens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En halvtimme därefter upptäckte hans trötta ögon
äntligen två lysande punkter.
»Där ä’ de, Jacobsen. Jag skall ta hand om
ratten. Fira ner förstagseglet och var klar att låta gå.
Sätt fart i negrerna.»
Med rattspakarna i sina händer stod Griffiths i
aktern och höll kursen tills de bägge ljusen kommo
i rak linje, då ändrade han plötsligt kurs och styrde
direkt på dem. Han hörde bränningarnas brottning
och dån, men tog för givet att de voro längre bort
— i Gabera, som de skulle vara.
Han hade hört styrmannens förskräckta rop och
kastade sig över ratten med hela sin styrka, då
Willi-Waw tornade på. I samma ögonblick gick
stormasten överbord. Det blev fem vilda minuter. Alla
hakade sig fast medan fartygsskrovet lyftes upp och
sjönk brakande ner på den spröda korallen och de
varma sjöarna gingo över dem. Knakande och
gnisslande arbetade Willi-Waw sig klar över
grundet och lade sig tryggt till ro i den jämförelsevis
lugna och grunda rännan där innanför.
Griffiths satt på kanten av kajuttaket med
huvudet nedböjt mot bröstet, i tyst förbittring. En gång
lyfte han upp ansiktet och såg på de båda vita
ljusen, det ena över det andra och i fullkomligt
vertikal linje.
»Där ä’ de», sade han. »Men detta är inte Gabera.
Vad i helvete är det då?»
Ehuru bränningarna ännu dånade och slungade
sitt skum över grundet och över dem, dog vinden
33
En solens son. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
