Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grief med en blick på.Pankburn. »Vad säger ni?»
Pankburn nickade.
»Godt.» Grief undersökte vindens svaghet och
oregelbundenhet mot sin kind. »Mr Carlsen, lätta
ankaret och gör klart att gå till segels. Och låt
jollarna hjälpa till att bogsera ut oss. Den här
brisen är inte att lita på.»
Han tog en tobakslåda innehållande sex eller sju
hundra tobaksflätor, räckte den till Enöga och
hjälpte den förbryllade vilden över relingen. Då
focken flög uppför masten, höjdes ett sorl av
överraskning från kanoterna som lågo i skotthållslinjen.
Och då ankaret kom i dagen och Kittiwake sköt
god fart i den lätta brisen, rodde gamle Enöga
efter, trotsande de mot honom riktade gevären, och
tillkännagav med vilda åtbörder att hans stam var
villig att sälja pennies för tio tobaksflätor.
»Stewart, en kokosnöt», ropade Pankburn.
»Ja, nu far ni väl till Sydney», sade Grief. »Och
sedan ?»
»Jag kommer tillbaka till er och följer med er hit
efter de två hundra tusen», svarade Pankburn.
»Under tiden skall jag låta bygga mig en skonare till
öfärder. Och så skall jag stämma mina förmyndare
inför domstol och processa med dem och tvinga dem
att utlämna min fars pengar åt mig. Stämma dem ?
Ja, också för att de någonsin ha undanhållit mig
dem...»
Han lät sina biceps svälla ut under de tunna
ärmarna, grep de båda svarta stewarterna och lyfte
upp dem över sitt huvud som ett par hantlar.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
