Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bukt, men cle motade oss. och vi drevos in mellan
Stora Klippan och byn. Vi räddade gevären och
ali ammunitionen, men båten lade de beslag på.
Så fingo de veta att ni kommit. Brown är nu på
denna sidan om Stora Klippan med gevären och
ammunitionen.»
»Men varför gick han ej över Stora Klippan och
varnade mig då jag kom in från sjön?» anmärkte
Grief.
»De hitta inte vägen. Endast getterna och jag
känna till vägen. Och det glömde jag. Jag kröp
genom buskskogen för att komma ner till stranden
och simma till dig. Men djävlarna lågo i skogen
och sköto på Brown och Raiateamännen, och mig
höllo de jakt på tills det dagades, och hela
morgonen jagade de mig i låglandet. Sedan kom du
med din skonare, och de lågo på lur tills du kom
i land, och jag gav mig av genom skogen, men du
hade redan landat.»
»Det var du som sköt det där skottet ?»
»Ja, för att varna dig. Men de voro kloka och
ville inte besvara skottet, och det var min sista
patron.»
»Nå, än ni då, Harläpp?» sade Grief till Valettas
kock.
Hans berättelse var lång och full av noggranna
detaljer. I ett år hade han seglat på Valetta från
Tahifti och genom Paumotus. Gamle Dupuy var
ägare och kapten. Under sin sista färd hade han
mönstrat på två främlingar i Tahiti som styrman
och superkarg. Ytterligare en främling tog han
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
