Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot kanoten, och ibland sågo de en tändsticka
flamma upp, då männen i vaktbåtarna tände sina
cigarretter eller pipor.
»Vänta här», viskade Mauriri, »och håll i
kalebasserna.»
Han vände om och sam nedåt. Grief såg hans
fosforescerande kölvatten glittra, bli svagare och
försvinna. En dryg minut däreftrr dök Mauriri
ljudlöst upp bredvid Grief.
»Se här! Drick!»
Kalebassen var full, och Grief drack sött, friskt
vatten som hade porlat upp från saltvattnets djup.
»Det rinner ut från land», sade Mauriri.
»På bottnen?»
»Nej. Bottnen är lika långt under som bergen
äro över. Det rinner femtio fot under oss. Dyk ner
tills du känner dess svalka.»
Fyllande och tömmande sina lungor flera gånger
på dykaremanér slog Grief en voit och dök ner i
vattnet. Det var salt i hans mun och varmt mot hans
hud, men slutligen, långt ner, kylde det betydligt
och smakade bräckt. Plötsligt sköt hans kropp in
i den kalla underjordiska strömmen. Han tog ur
kalebassens lilla propp, och då sötvattnet porlade
in i den, såg han det fosforescerande skimret av en
stor fisk som drev långsamt förbi som ett havstroll.
Sedan höll han sig uppe på ytan med kalebasserna,
som blevo allt tyngre, medan Mauriri dök ner med
dem, en i sänder, och fyllde dem.
»Här finns hajar,» sade Grief, medan de summo
tillbaka till stranden.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
