Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hukad över en liten eld och rostade ett stycke
hajkött. De hade haft tur under det sista dygnet. De
hade samlat havsalger och sjöborrar. Tehaa hade
fångat en haj, och Mauriri hade tagit en ganska
stor havspolyp nedanför klyftan där dynamiten
förvarades. Och i mörkret hade de företagit två
lyckade simturer efter vatten innan tigerhajarna fått
väderkorn på dem.
»Han sa’ att han gärna skulle vilja komma och
tala med er», sade Brown. »Men jag vet vad det
odjuret har för syfte. Han vill se hur nära vi ä’
att svälta ihjäl.»
»För hit honom», sade Grief.
»Och se’n ska vi döda honom», utropade
Getmänniskan muntert.
Grief skakade på huvudet.
»Han är ju en mandråpare, Store Broder, ett
odjur och en djävul», protesterade Getmänniskan.
»Vi få inte döda honom, Broder. Det brukas
inte bland oss att bryta ett hedersord.»
»Det är ett dumt sätt.»
»Men det är i alla fall vårt sätt», svarade Grief
allvarligt, i det han vände hajköttet på kolen och
lade märke till Tehaas hungriga min och
vädrande näsborrar. »Gör det inte, Tehaa, då den Store
Djävulen kommer. Se ut som om du och hungern
alis inte kände varandra. Se här, stek de här
sjöborrarna, och du, Store Broder, stek bläckfisken.
Vi ska låta den Store Djävulen kalasa med oss.
Spara ingenting. Stek alltsammans.»
Och fortfarande sysselsatt med stekningen reste
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
