En solens son / 100 (1918) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Samtalet visade sig vara fruktlöst, så vitt det
gällde Raoul, och han gav sig åter ner till de sina,
övertygad om att männen på Stora Klippan kunde
hålla stånd i åratal, men han skulle hastigt ha
kommit på andra tankar om han kunnat se Tehaa och
Raiateanerna, i samma ögonblick han vände
ryggen till och var ur sikte, krypa omkring på
klipporna och suga och knapra på vad hans hund hade
lämnat.

IX.

»Vi svälta nu, Broder», sade Grief, »men det är
bättre än att svälta en lång tid längre fram. Sedan
den Store Djävulen kalasat och druckit godt
vatten med oss i överflöd, skall han inte stanna länge
i Fuatino. Han kanske redan försöker ge sig av i
morgon. I natt ska du och jag sova på toppen av
Klippan, och Tehaa, som skjuter bra, skall sova
tillsammans med oss, om han vågar klättra upp
på Klippan.»

Tehaa var den enda bland raiateanerna som var
tillräckligt arg för att våga ge sig i kast med den
svåra vägen, och då det dagades låg han i en med
klippblock barrikaderad klyfta hundra yards till
höger om Grief och Mauriri.

Den första varningen var en gevärssalva från
halvön, där Brown och hans båda raiateaner signalerade
sin reträtt och följde belägrarna genom jungeln ner
till stranden. Från sitt örnnäste på klippspetsen

ioo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>