En solens son / 119 (1918) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hörde, och den gamle mannen satt i samma
ställning. Denby förvånade sig över hans järnhårda
självbehärskning. Munnen, läpparna, tungan och alla
känselhinnor brände som eld. Han flämtade och
var nära att hosta flera gånger, medan ofrivilliga
tårar fyllde hans ögon och runnö utför hans
kinder. En vanlig människa skulle ha hostat och kippat
efter andan i en halvtimme. Men över gamle Kohos
ansikte vilade ett bistert lugn. Det gick upp för
honom att man drivit gyckel med honom, och hans
ögon fingo ett uttryck av så vildt och infernaliskt
hat och ondska att det gick kalla rysningar över
Denbys ryggrad. Koho reste sig stolt.

»Mig gå», sade han. »Ni ropa migs båt.»

IV.

Efter att ha sett Grief och Worth ge sig ut
på en ridtur över plantaget slog Wallenstein sig ned
i sin stora salong och började ta sönder och rengöra
sin revolver med maskinolja och gamla trasor. På
bordet bredvid honom stod den oundvikliga
whiskybuteljen och en mängd sodavattenflaskor. Där stod
också en annan halvtömd flaska med
whiskyetikett, men den innehöll ett liniment som Worth
blandat till åt hästarna och som han glömt att sätta,
undan.

Medan Wallenstein arbetade, tittade han ut
genom fönstret och såg Koho komma uppför vägen
som gick över gårdsplanen. Han linkade mycket

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>