Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gyckelmakarna på Nya Gibbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tavish själv ut handen för att hjälpa honom över
relingen.
»Vad står på?» frågade Grief. »Har ni inte givit
er av än?»
McTavish nickade. »Jo, och kommit tillbaka igen.
Ali right ombord.»
»Hur är det på Nya Gibbon?»
»Det ligger ännu kvar på samma ställe,
åtminstone gjorde det så den sista gången jag såg det...
med undantag av några mindre betydande detaljer
som ett skarpt öga kan upptäcka att landskapet har
förlorat.»
Han var en sådan där människa som man skulle
kunna kalla en iskall brinnande eldslåga, liten som
Koho och lika hoptorkad, med mahognybrun hy
och små uttryckslösa ögon som mera liknade
borrhål än en skottes ögon. Utan fruktan, utan
entusiasm, omottaglig för sjukdom, klimat och
sentimentalitet, var han mager och vass och farlig som en
orm. Att hans bistra blick för tillfället bådade
dåliga nyheter, hade Grief alldeles klart för sig.
»Sjung ut!» sade han. »Vad har händt?»
’»Det är någonting högst klandervärdt och en
förbannad skam att gyckla så där med hedniska
negrer», svarade han. »Och det här skämtet blev
ganska dyrbart. Stig ner, mr Grief. Det går bäst att
tala om det här med en grogg framför sig. Var så
god och stig på.»
»Hur gjorde ni upp saken?» frågade hans förman
då de sutto i kajutan.
Den lille skotten skakade på huvudet. »Det var
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
