Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörligt, tills Onkel Tobys reling oftare låg under
vattnet än över, medan däcket sjöd av skummande
vatten som spygatterna ej kunde leda bort. Grief
stüderade barometern, som fortfor att falla.
»Oväderscentrum är i söder», sade han till Snow,
»och vi gå tvärs över dess riktning och rätt in i det.
Nu ska vi vända och gå åt motsatt håll. Då stiger
kanske barometern. Tag in focken — den är redan
till mera skada än nytta — och pass på och vänd
fördevind.»
Manövern var fullbordad, och genom mörkret,
som nästan var lika tjockt som om kvällen, vände
Onkel Toby och jagade ursinnigt norrut. »Det var
i grevens tid», anförtrodde Grief styrmannen ett par
timmar därefter. »Stormen gör en stor kurva —ingen
kan beräkna den kurvan —, och vi måste smita
förbi den, om inte stormen skall ta oss. Gudskelov,
barometern står sig. Allt beror på hur stor kurvan
är. Det är för hög sjö för att vi ska kunna fortsätta
så här. Lägg bi! Hon reder sig nog på ett eller
annat sätt.»
»Jag trodde att jag visste vad vind var», ropade
Snow i Griefs öra nästa morgon. »Det här är inte
vind. Det är omöjligt. Den måste tillryggalägga
nittio eller hundra miles på en timme. Det är ju
meningslöst. Hur skulle jag någonsin kunna komma
med ett sådant påstående? Och se på sjön! Jag har
seglat överallt i de östra farvattnen, men aldrig har
jag sett maken.»
Det dagades, och solen skulle ha varit uppe i en
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
