Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag frågade hurudana musslorna ä’ och hur
djupt de dyka.»
»Djupt», svarade Hall i den andres ställe. »Vi
arbeta nu på ungefär tio famnars djup. Det är
där borta, inte hundra yards härifrån. Har ni lust
att följa med?»
Halva dagen tillbragte Grief där ute på båtarna
och åt sedan lunch i bungalow’n. På
eftermiddagen latade han sig, höll siesta i den stora salongen,
läste litet och pratade en halvtimme med mrs Hall.
Efter middagen spelade han biljard med hennes man.
Grief hade aldrig förr träffat Swithin Hall, men
han visste att denne var vida omtalad, från Levuka
till Honolulu, för sin skicklighet som biljardspelare.
Men den man Grief spelade med den kvällen visade
ßig vara en ganska medelmåttig spelare. Hans
hustru skötte sin kö mycket behändigare.
Då Grief kom ombord på Onkel Toby, befallde
han Jackie-Jackie att stiga upp ur kojen. Han
beskrev barackernas läge och sade till Tonganmannen
att simma dit i tysthet och prata med kanakerna.
Inom två timmar var Jackie-Jackie tillbaka. Han
skakade på huvudet där han stod drypande framför
Grief.
»Mycket besynnerligt», rapporterade han. »En vit
man var där hela tiden. Han har ett stort gevär.
Han stod i vattnet och vaktade. Vid tolvtiden kom
en annan vit man och övertog geväret. Den
första vite mannen gick till sängs. Den andre låg nu
med geväret. Inte bra. Mig inte kunna tala med
kanakerna. Skall komma igen.»
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
