Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En natt på Goboto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för är avlöningen dubbelt så hög som på andra
stationer, och därför väljer bolaget endast duktigt
och oförskräckt folk till denna station. De stå ej
ut längre än ett år eller så; då skeppas vrakspillrorna
tillbaka till Australien eller de som stanna kvar
ligga begravna i sanden på öns lovartsida. Johnny
Bassett, som nästan är en sagolik hjälte på Goboto,
slog alla rekord. Han var en kronisk feberpatient
med ovanligt stark fysik, och han stod ut i sju år.
Hans sista bön på dödsbädden utfördes
samvetsgrant av hans biträden, som lade in honom i salt
och ättika i ett romfat (som de betalade med sina
egna pengar) och skickade honom tillbaka till hans
släktingar i England.
De försökte emellertid vara gentlemän på Goboto.
Det var visserligen något på tok ’med dem, men
de voro gentlemän och hade alltid varit gentlemän.
Det var därför Gobotos oskrivna lag påbjöd att
besökande skulle vara klädda i byxor och skor.
Simbyxor, lava-lavas och bara ben tåldes ej. Då
kapten Jensen, den vildaste av negerjägarna, ehuru
härstammande från en gammal holländsk
Newyork-släkt, ville stiga i land klädd i ländskynke,
undertröja och bälte med två revolvrar och en slidkniv,
hejdades han vid stranden. Det var på Johnny
Bassetts tid, ty han var alltid noga med etiketten.
Kapten Jensen stod i aktern på sin livbåt och
förklarade att det inte fanns några ’byxor ombord på
hans skonare. Han bedyrade också att han ämnade
stiga i land. Gobotoborna kurerade honom från en
kula i axeln och bådo honom till på köpet vackert
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
