En solens son / 213 (1918) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Solens pilar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cornelius hade rest sig och sprang, men då träffade
svinet honom i knävecken så att han ramlade
omkull. Folket och armén deltogo i leken under skrän
och skratt. Hur han än svängde sig och smet,
möttes eller upphanns finansministern överallt av det
flygande svinet. Han skuttade som en skrämd hare
ut och in mellan palmer och avocadoträd. Ingen
lade hand på honom, och hans plågoandar öppnade
väg för honom, men de förföljde honom oavbrutet,
och svinet flög alltjämt så fort händerna kunde få
tag i det.

Medan den vilda jakten försvann nedåt
Ginstvägen, tog Grief handelsmännen med sig till den
kungliga skattkammaren, och det blev kväll innan
den sista Fitu-Iva-sedeln hade blivit inlöst med
klingande mynt.

VII.

I skymningens lena svalka paddlade en man ut
från ett jungelbuskage till »Cantani.» Det var en
läckande och ruskig gammal kanot, och han rodde
långsamt och upphörde då och då för att ösa.
Kanakmatroserna fnittrade muntert då han lade till
och med svårighet klättrade över relingen. Han
var nedsmord och smutsig och tycktes vara halvt
från sina sinnen.

»Kan jag få tala ett ord med er, mr Grief?»
frågade han jämmerligt och ödmjukt.

»Sitt i lä och längre bort», svarade Grief. »Litet
längre bort. Så, det är bättre.»

213

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>