Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det här kommer inte att bli långvarigt, och
inte har det varat länge heller», sade Hermann, den
holländske styrmannen. »Vinden har kastat från
alla håll hela natten — fem minuter här och tio
minuter där och en timme från ett helt annat
väderstreck.»
»Det är något i görningen, det är något i
görningen», knorrade kapten Warfield i det han redde ut
sitt buskiga skägg med bägge händernas fingrar
och sköt ut sin borstiga haka mot brisen under
fåfängt sökande efter svalka. »Vädret har varit fånigt
i fjorton dagar. På tre veckor ha inte de rätta
passadvindarna blåst. Allting är en röra. Barometern
var ostadig i solnedgången i går kväll, och det är
den nu också, fastän vädret säger absolut ifrån att
det inte betyder något. Men det retar mig i alla
fall att se hans krumbukter. Det gör mig nervös,
så att säga. Den var så där ostadig den gången då
vi förlorade »Lancaster». Jag var bara pojken då,
men jag minns det mycket väl. Splitter nytt,
fyr-mastat stålfartyg, första resan; gubben blev
alldeles förbi. Han hade tjänat bolaget i fyrtio år.
Tynade bort och dog året därpå.»
Trots vinden och den tidiga morgontimmen var
hettan kvävande. Vinden viskade om svalka, men
gav ingen svalka. Den kunda ha blåst från Sahara,
om den inte varit så mättad med fukt. Det fanns
ingen tjocka eller dimma, ingen antydning därtill,
men man fick det intrycket av den disiga
horisonten. Det var inte precis mulet, men luften var så
tjock att solen ej kunde bryta sig igenom..
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
