Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ej kände vinden avtaga, grep sig an med att
kapa masterna.
»Ganska bra maskin», sade Grief i lyckönskande
ton till sin skeppare. »Ännu så länge räddar den
våra master.»
Kapten Warfield skakade tvivlande på huvudet.
Sjögången på lagunen lade sig hastigt då vinden
kastade om, men de började känna gungningen då
havet utifrån bröt sig in över atollen. Det var ej
så många träd kvar. Några hade brutits tvärs av,
andra hade ryckts upp med roten. De sågo ett
träd, som var halvt uppryckt och vid vilket tre
personer klängde sig fast, virvlas bort av stormen
ut i lagunen. Två släppte taget och summo till
Tahaa. Om en stund, strax före mörkrets inbrott,
sågo de en man springa överbord från skonarens
akter och kämpa sig simmande fram mot Malahini
genom de vita, skummande små vågorna.
»Det är Tai-Hotauri», förklarade Grief. »Nu få
vi höra nytt.»
Kanaken fick tag i vaterstaget, klättrade över
bogen och kröp bort till aktern. Man lät honom hämta
andan, och bakom kajutväggens skydd berättade
han sedan sin historia i osammanhängande fraser
och mest med tecken.
»Narii... förbannad tjuv .. . Han vill stjäla .,.
pärlor ... döda Parlay... en man döda Parlay .., ingen
man veta vilken man ... Tre kanaker, Narii, mig ...
fem bönor i en hatt... Narii förbannad lögnare . ..
alla bönor svarta... fem svarta ... copraskjul mörka
... varje man få svart böna ... stor vind komma ...
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
