Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLGULD.
Lon McFane var vid litet dåligt lynne emedan han
förlorat sin tobakspung, annars skulle han nog ha
berättat mig något om huset vid Syrprissjön innan vi
kommo fram till det. Hela dagen hade vi turat om
med att gå i teten och trampa väg för hundarna. Det
var ett tungt snösko-arbete och just inte ägnat att
göra en pratsam, men nog kunde Lon McFane ha
kommit sig för att tala om det för mig vid
middagstiden, då vi rastade för att dricka kaffe. Men det
gjorde han inte. Syrprissjön? För mig var det
snarare Syrprishuset. Jag hade aldrig hört talas om det
förr. Jag tillstår att jag var litet trött. I en hel
timme hade jag väntat på att Lon skulle göra halt och
slå läger, men jag var för stolt för att föreslå honom
det eller fråga honom om hans avsikter, och ändå var
han min tjänare, anställd mot en ganska vacker lön
för att sköta mina hundar och lyda mina befallningar.
Jag var kanske själv vid litet dåligt lynne. Han sade
ingenting, och jag hade föresatt mig att inte fråga,
även om vi skulle knoga vidare hela natten.
Vi kommo oförmodat till hyddan. Under en
veckas färd hade vi ej mött någon, och jag hade ej tänkt
mig att vi kunde möta någon på en hel vecka. Men
nu låg den där midtför mina ögon, en hydda med ett
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
