- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
14

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förvåning, idel förvåning, hon var så underbart
vacker. »

»Hon var ännu mera underbart vacker innan
mörkret kom över henne», sade Lon i vek ton. »Hon var
sannerligen Solguld. Hon tog alla mäns hjärtan med
storm . . . och förvred deras hjärnor. Hon kan med
ansträngning påminna sig att jag en gang segrade i en
kanottävling i Dawson — jag som en gång älskade henne
och fick det svaret av henne att hon älskade mig
tillbaka. Det var hennes skönhet som gjorde alla
karlar kära i henne. Hon skulle ha fått äpplet av
Paris, bara hon hade visat sig, och det skulle aldrig ha
blivit något trojanskt krig, och till på köpet skulle
hon ha gjort Paris till sin slav. Och nu lever hon i
mörkret, och hon som alltid har varit flyktig är nu för
första gången trogen — och trogen mot en skugga, en
död man . . . och hon förstår inte att han är död.

På det här viset gick det till. Ni minns att jag
talade i går kväll om Dave Walsh — långe Dave Walsh?
Han var allt vad jag sade om honom, och mera, många
gånger mera. Han kom hit till landet i slutet av
åttiotalet — så att för er kan han ju räknas bland de äldre.
Han var tjugu år då. Han var stark som en ung tjur.
Då han var tjugufem år, kunde han lyfta tretton
fem-tioskålpundssäckar med mjöl från marken. I
början drev hungern bort honom varje höst. Det var
ett ödsligt land på den tiden. Inga ångbåtar, ingen
mat, ingenting annat än att plocka bär och skjuta
harar. Men sedan hungern hade drivit bort honom
i tre år, sade han att han hade tröttnat på att låta köra
bort sig, och nästa år stannade han. Han levde på
ordentlig mat då han lyckades komma över någon,

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free