Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du har tänkt långsamt. Mitt trollmedel är
förolämpat. För att godtgöra denna förolämpning måste
du ge mig din dotter.»
Han pekade på flickan, en osund varelse, skelögd och
med en utstående vargtand. Makamuk blev ond,
men polacken var obeveklig; han rullade och tände en
ny cigarrett.
»Skynda dig», hotade han. »Om du inte raskar på,
begär jag ännu mera.»
Under den tystnad som uppstod bleknade det
karga ncrdlandssceneriet bort framför honom, och
han tyckte sig återse sitt fädernesland och Frankrike,
och då han kastade en blick på flickan med
vargtanden, kom han ihåg en annan flicka, en sångerska och
dansös som han gjort bekantskap med då han första
gången kom till Paris som yngling.
»Vad vill du med flickan?» frågade Makamuk.
»Hon skall följa med mig nedåt floden.»
Subienkow beskådade henne kritiskt. »Hon blir en bra
hustru, och att bli gift med en ättling av ditt blod
är en passande heder för min salva.»
Han kom åter ihåg sångerskan och gnolade på en
melodi som hon hade lärt honom. Han levde om det
gamla livet, men på ett främmande, opersonligt sätt;
han betraktade sitt eget livs minnesbilder som om de
varit tavlor i en bok om en annans liv. Han ryckte
till då hövdingens röst plötsligt bröt tystnaden.
»Det skall ske», sade Makamuk. »Flickan skall
följa med dig nedåt floden. Men då är det
överenskommet att jag själv ger dig de tre huggen med yxan.»
»Men varje gång skall jag gnida in salvan», svarade
Subienkow med låtsad oro.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
