Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gredienser han släppte ner i en kittel med kokande
vatten.
»Du måste vara noga med att lägga ner tranbären
först», förklarade han.
»Ja, och så en sak till — ett finger av en
människa. Yakaga, låt mig hugga av ert finger.»
Men Yakaga höll händerna bakom ryggen och
blängde.
»Bara lillfingret», bad Subienkow.
»Ge honom ditt finger, Yakaga», befallde Makamuk.
»Här finns godt om fingrar», brummade Yakaga
och pekade på ett tjugutal eländiga stackare som lågo
i snön och hade blivit ihjälpinade.
»Det måste vara fingret av en levande man»,
invände polacken.
»Då skall du få fingret av en levande man.» Yakaga
gick bort till kosacken och skar av ett finger.
»Han är inte död än», sade han och slängde den
blodiga trofén i snön vid polackens fötter. »Och det är
ett bra finger, för det är långt.»
Subienkow stack in det i elden under kitteln och
började sjunga. Det var en fransk kärleksvisa som
han sjöng högtidligt över brygden.
»Utan dessa ord som jag nu uttalar är trollmedlet
utan värde», förklarade han. »De orden utgöra dess
huvudsakliga styrka. Seså, nu är det färdigt.»
»Läs upp orden långsamt, så att jag får lära mig
dem», befallde Makamuk.
»Inte förr än efter provet. Då yxan har flugit
tillbaka tre gånger från min hals, skall jag meddela dig
ordens hemlighet.»
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
