- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
49

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

larna gav sig ut på vandring över näset, sprang
Churchill ner i sin hytt. Han tömde ut klädsäckens
innehåll på golvet och tog kappsäcken för att anförtro den
till grannen. Men så erinrade han sig att det inte var
hans kappsäck och att han ej hade någon rätt att släppa
den ifrån sig. Han rusade alltså i land med den och
följde skyndsamt efter de andra, bytte ofta om hand
och undrade om den verkligen inte vägde mer än fyrtio
skålpund.

Klockan var halv fem på eftermiddagen då de båda
männen började sin roddfärd. Thirty-Mile-floden hade
så stark ström att de sällan kunde använda årorna.
Det var att stiga i land på den ena stranden med en
bogserlina över axlarna, stappla på stenar, bana sig
väg genom busksnår, halka och ramla i vattnet då och
då och ofta vada ända upp till knäna och midjan, och
sedan, då de kommo till en oöverstiglig klippa, var det
att hoppa i kanoten; ut med årorna och så en vild och
ansträngande rodd tvärsöver strömmen till andra
stranden och fram med bogserlinan igen. Det var tungt
arbete. Antonsen knogade som det anstår en jätte,
ihärdigt och utan att klaga, men han drevs till det
yttersta av Churchills starka kropp och okuvliga energi.
De höllo ingen rast. Det var bara att gå på, oavlåtligt
gå på. Det blåste en bitande vind nedåt floden så
att de blevo frusna om händerna och då och då måste
de ta sig en åkarebrasa för att få blodet tillbaka i de
dvalna fingrarna.

Då mörkret inbröt måste de fortsätta på vinst och
förlust. De stupade ofta omkull på de obanade
stränderna och revo sönder sina kläder på buskarna som de
ej kunde se. Bägge voro illa rivna och blödde. Ett

Solguld. 4.

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free