Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nedisat och uppsvällt efter tjugufyra timmars
oavbrutet arbete, och hans händer voro så svullna att han
ej kunde kröka fingrarna. Vad fotterna beträffade
var det en pina att stödja på dem.
Kaptenen på Flora ville ogärna gå tillbaka till
White-Horse. Churchill var envis och talade i
befallande ton, men kaptenen var hårdnackad. Han
förklarade slutligen att man ej vann något på att gå
tillbaka, emedan den enda oceanångaren i Dyea,
Athe-niensaren, skulle avgå på tisdagens morgon och han
ej kunde göra återfärden till White-Horse och föra
med sig de strandade resenärerna i tid så att de hunno
fara med ångaren.
»När avgår Atheniensaren?» frågade Churchill.
»Klockan sju om tisdag morgon.»
»All right», sade Churchill och sparkade den
snarkande Antonsen i sidan. »Gå ni tillbaka till
WThite-Horse. Vi skall ge oss i väg och hejda Atheniensaren.»
Den sömndruckne Antonsen som ännu ej hunnit
samla ihop sina själsförmögenheter vräktes ner i
kanoten och förstod ej vad som hade händt förr än det
iskalla skummet av en stor våg regnade över honom och
han hörde Churchill ropa till honom i mörkret:
»Kan ni inte ro! Vill ni gå till botten?»
I dagningen voro de vid Caribou Crossing, det
mojnade, och Antonsen var för illa däran för att kunna ta
ett årtag. Churchill satte kanoten på grund i en lugn
vik, där de sovo. Han vidtog det försiktighetsmåttet
att lägga armen under sitt tunga huvud. Den
hämmade blodcirkulationen väckte honom oupphörligt;
han såg på sitt ur och lade huvudet på den andra armen.
Efter två timmar fick han utstå en dust med Antonsen
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
