Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Churehills ögon voro för igensvullna för att kunna
se så långt, men han sade: »Det är den. Skaffa mig
en båt.»
Formannen var tillmötesgående och skaffade en båt
och en karl som rodde den för tio dollars, erlagda i
förskott. Churchill betalade och man hjälpte honom
i båten. Han kunde omöjligt stiga i själv. Det var
sex mil till Skaguay, och han njöt av den härliga
tanken att få sova dessa sex mil. Men karlen kunde inte
ro, och Churchill tog årorna och trälade i ännu några
århundraden. Aldrig hade sex mil varit så långa och
tröttsamma. En liten nyckfull bris blåste upp och
minskade farten för honom. Han hade en obehaglig
känsla mellan magen och bröstet och led av mattighet
och yrsel. På hans tillsägelse tog mannen öskaret
och stänkte saltvatten i hans ansikte.
Atheniensaren höll på att lätta ankaret då de lade
till, och nu voro Churehills allra sista krafter slut.
»Stopp! Stopp!» ropade han hest. »Viktigt bud!
Stopp!»
Sedan föll hans haka ned mot bröstet och han
somnade. Då ett dussin karlar kommo för att bära
honom ombord, vaknade han, sträckte handen efter
kappsäcken och grep den som en drunknande griper
efter ett halmstrå.
På däcket blev han medelpunkten för en förfärad
och nyfiken folksamling. Kläderna han haft på sig
då han lämnade White Horse voro nu endast trasor,
och han själv var lika skamfilad som hans dräkt.
Han hade färdats i femtiofem timmar under de värsta
strapatser. Han hade sovit sex timmar på den tiden,
och han var tjugu skålpund lättare än då han gav sig
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
