- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
73

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig vantarna, drog stadigt åt öronlapparna på mössan
och anträdde vandringen utmed den vänstra
flodarmen. Hunden blev missnöjd och längtade tillbaka
till elden. Den där karlen kände då ingen köld. Hela
raden av hans förfäder hade kanske aldrig varit med
om köld, verklig köld, hundrasju grader under
fryspunkten. Men hunden kände till det där, alla hans
förfäder hade känt till det, och han hade ärvt deras
erfarenheter. Och han visste att det inte var bra att
vara ute i en sådan förfärlig kyla. Då skulle man
ligga varmt i en grop i snön och vänta på att ett
moln-förhänge drogs för luftrymden varifrån denna köld
kom. Å andra sidan var det ingen livlig förtrolighet
mellan hunden och mannen. Den förre var den
se-nares arbetsträl och de enda smekningar han någonsin
fått var av piskan och av de barska, hotfulla
strup-ljud som åtföljdes av piskslag. Hunden gjorde alltså
inga bemödanden att meddela mannen sina farhågor.
Han brydde sig inte om hur det gick med mannen, det
var för sin egen skull han längtade tillbaka till elden.
Men mannen visslade och talade till honom med
pisksnärtens ord, och hunden ryckte in på sin plats bakom
mannen och följde efter.

Mannen lade in en ny tobaksbuss och började lägga
sig till med ett nytt bärnstensskägg. Hans fuktiga
andedräkt vitpudrade också genast hans mustascher,
ögonbryn och ögonfransar. Det tycktes ej vara så
många källådror vid Hendersonåns vänstra arm, och
han såg ej till några på en halvtimme. Men sedan
hände det. På ett ställe där det ej fanns några yttre
tecken, där den mjuka, släta snön tycktes garantera
fast mark därunder, gick mannen ner sig. Det var

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free