- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
97

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var för många i Dawson som hade köpt honom uppe på
Chilcoot, och historien hade spridts. Ett halvt dussin
gånger satte vi honom ombord på ångbåtar som gingo
nedåt Yukon, men han gick bara i land vid första
till-läggsplats och travade tillbaka längs stranden. Vi
kunde inte sälja honom, vi kunde inte döda honom
(både Steve och jag hade försökt), och ingen annan
kunde döda honom. Hans liv var förhäxat. Jag
hade sett honom gå åt i ett hundslagsmål på stora
gatan med femtio hundar över sig, och då de åtskildes,
stod han där på alla fyra oskadd, medan två av
hundarna som han haft över sig lågo döda.

Jag såg honom stjäla en älgstek ur major Dinwiddies
skafferi så tung att han nätt och jämnt med ett skutt
kunde rädda sig undan mrs Dinwiddies indianska
köksa som var efter honom med en yxa. Då han
sprang uppför backen sedan indianskan givit tappt,
kom major Dinwiddie själv ut och fyrade av sitt
Win-chestergevär. Han sköt bort alla sina patroner, men
träffade inte Svartfläck en enda gång. Sedan kom en
polis och arresterade honom för att han hade skjutit
inom stadens område. Dinwiddie erlade sin plikt,
och Steve och jag betalade honom för älgskinkan efter
en dollar skålpundet med ben och allt. Det var
precis så mycket som han hade givit för den. Köttet
var dyrt det året.

Jag berättar bara vad jag har sett med mina egna
ögon. Och nu skall jag tala om något mera. Jag
såg Svartfläck gå ner sig i en vak. Isen var tre och
en halv fot tjock, och strömmen sög ner honom som
ett halmstrå. Tre hundra meter längre ner var den
stora vaken som hörde till sjukhuset. Svartfläck

Solguld. 7.

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free