- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
126

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

engelska visor och ballader. Hon kände till det
gällande indianska ceremonielet och traditionerna som
höllo på att dö ut. Hon förstod att vid vissa
tillfällen uppbära en hövdingdotters dräkt. Men för det
mesta var hon klädd som de vitas damer. Hon
hade inte för intet lärt sig sy i missionen och därtill
hade hon ju medfödd konstnärlig smak. Hon bar
upp sina dräkter som en vit kvinna, och hon sydde
kläder som kunde bäras upp så.

Hon var i sin genre lika ovanlig som fadern, och
hennes ställning var lika unik som hans. Hon var den
enda indianska kvinna som var social jämlike med
de vita kvinnorna vid Tana-naw-stationen. Hon var
den enda indianska kvinna till vilken vita män kunde
fria utan att det skadade deras anseende. Och hon
var den enda indianska kvinna som ingen vit man
någonsin förolämpade.

Ty El-Soo var vacker — inte som vita kvinnor eller
indianskor äro det. Det var hennes inneboende glöd
som, oberoende av dragen, utgjorde hennes skönhet.
I fråga om linjer och ansiktdrag var hon den klassiska
indianska typen. Det svarta håret och den fina
bronshyn, de svarta ögonen, strålande och käcka, skarpa
som svärdsglimtar, stolta, den fina örnnäsan med de
tunna, skälvande näsborrarna, de höga kindknotorna
som ej sutto för långt ifrån varandra och de tunna
läpparna som ej voro för tunna — allt detta hade hon.
Men allt var liksom genomglödgat av hennes inre eld
— det obeskrivliga som var eld och som var hennes
själ, som låg mjukt och varmt eller flammande i
hennes ögon, som kom hennes kinder att glöda, vidgade
hennes näsborrar, krökte hennes läppar eller som, då

126

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free