- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
129

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan. Nu upphörde Akoon med sina vandringar.
Han avvisade en lön på tjugu dollars om dagen som
lots på de stora ångbåtarna. Han jagade och fiskade
litet, men aldrig långt från Tana-naw-stationen, och
han var ofta och länge i det stora huset. Och El-Soo
jämförde honom med många män och uppskattade
hans värde. Han sjöng visor för henne och var så
eldig och glödande att hela Tana-naw-stationen
förstod att han älskade henne. Men Porportuk endast
grinade och försträckte mera pengar för att hålla det
stora huset vid makt.

Sedan kom Klakee-Nahs dödstaffel. Han satt vid
festen med döden i sin strupe och kunde ej dränka den

i vin. Skratt och skämt och sånger gåvo genljud och
Akoon berättade en historia så att det ekade i
takstolarna. Inga tårar eller suckar vid det bordet. Det
var inte mer än rätt att Klakee-Nah skulle dö som han
levat, och ingen förstod detta bättre än El-Soo med
sin Konstnärliga läggning. Den gamla larmande
skaran var där, och de väderbitna sjömännen voro där
nyss hemkomna från den långa färden från
polartrakterna, de som funnos kvar av en skeppsbesättning
på sjuttiofyra man. Bakom Klakee-Nah stodo fyra
gubbar, de enda av hans ungdoms slavar som levde
kvar. Med skumma ögon sågo de till att ingenting
fattades honom, med darrande händer fyllde de hans
glas eller bultade honom i ryggen mellan axlarna då
döden gjorde sig påmind och han hostade och
flämtade.

Det var en vild natt, och medan timmarna gingo
och glädjen blev allt mera larmande, började döden
fingra allt otåligare omkring Klakee-Nahs strupe.

Solguld. q.

129

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free