- Project Runeberg -  Sommarresor i Finland. På Åland och i Åbo-trakten /
138

(1872) [MARC] Author: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

rins prestgård, kommo vi till Aura-å, hvilken allt
annat än inbjudande stängde för oss vägen till S:t Mariæ
kyrka, som denna dag skulle af oss undersökas. Efter
några kögljudda rop efter båt, visade sig på andra
stranden af ån en pilt, som skyndade sig att liemta öfver ån
åt oss en farkost af den ursprungligaste beskaffenket,
snarlik ett grundt degtråg. Dess botten var betäekt af
ymnig gyttja, ock ett söndrigt styrblad utgjorde båtens
enda fortskaffningsmedel. Sex man kögt ställde vi oss
nu i detta tråg ock balanserande af alla krafter, för att
icke vid den ojemna rodden förlora jemnvigten,
öfver-foro vi den mångbesjungna Aura, som surmulen och tvär
stötte på vårt eländiga tråg för att förmå det att följa
hennes eget lopp mot hafvet.

Dagen var solklar ock ovanligt varm. Yägen bjöd
ingen skugga, törsten plågade oss, och aptiten började
parlamentera för en frukost, innan vi skulle begifva oss
till vårt arbete i kyrkan. För att få denna vår önskan
uppfylld veko vi in i åtskilliga gårdar i närketen, men,
huru anspråkslösa våra pretentioner också Toro, fingo vi
öfverallt afslag på vår begäran. Man hade inga
förråder hemma eller man gaf sig icke tid att betjena oss,
så lydde de föga kugnesamma svaren. För hvarje
misslyckadt försök stegrade sig naturligtvis vår matfriska
ungdomsskaras aptit, ock temligen oblidt stämda mot
folket i denna trakt, voro vi redan resignerade att liungra
denna dag, då vi på vägen till kyrkan mötte en vänlig
torparkustru, som lofvade koka åt oss det bästa kaffe
i verlden. I ögonblicket göra vi oss husvarma i
hennes lilla stuga, hvarest kaffepannan snart köres puttra
i spiseln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarfin/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free