Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligger ett vittnesbörd om den på sätt och vis
framskjutna och bemärkta ställning, som han i högre grad
än vanligen var fallet med personer i hans samhällsklass
intog i sin samtids Stockholm. Det visar ju, att han
var en ansedd, måhända »högt skinande» broder eller
medlem af det förnämsta bland de många ordenssamfund,
som under tidehvarfvet hade sin kanske mest
lifaktiga och lysande period.
Sådana vittnesbörd om Badin träffas emellertid
många. Han var äfven medlem af Svea-orden, i hvars
matrikel för år 1801 han benämnes »hofsekreterare», af
Timmermansorden, där han kallas »assessor och landtman»,
och af Par Bricole. Om hans ställning och verksamhet
i denna den gladaste och mest gustavianska af
alla våra ordenssällskap får man en föreställning i
följande biografiska notiser under hans namn i matrikeln:[1]
»Den vidtbekante morianen Badin innehade i
förläning tvenne små och dåliga kronohemman å
Svartsjölandet och kallade sig därför i matrikeln ’bonde’.
Gustaf III lär ha tilldelat honom assessors titel, men
tilltalade man honom med denna titel, förklarade han,
att en ’svart assessor’ vore ett oting. Om detta och
andra drag visa, att han ej saknade själfkritik, kan
man å andra sidan af hans tämligen vidlyftiga, till P. B.
aflämnade själfbiografi nogsamt se, att han saknade
nödiga förutsättningar för att inordna sig i våra
förhållanden. I ordenslifvet var han emellertid exemplariskt
nitisk och en välkommen, lustig bacchanalisk
dekorationsfigur, som snart gjordes till ordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
