Den Sörgande Turtur-Dufwan, Eller Åtskilliga Bedröfweliga Sånger / 16 (1743) Author: Hedvig Charlotta Nordenflycht Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alla Nymphers Prinsessinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

At utgjuta suck ock pust,         Låta tårar strömlikt falla,                 Är den enda ro jag har,                 Af de fordna nögen qwar? Ja, mit sorg-beklämda bröst         Får af tåre-rägnet andas, Och min tanka fattar, tröst,         När hon med det minnet blandas,                 Som båd ljuft och plågsamt är;                 Minnet af min Herde kär. At i tiden glömma dig,         Är omögligt för mit hjerta: Och dig jämt påminna sig,         Är en obeskriflig smärta:                 Minnas glömma på en gång,                 Et osäjligt Själa-twång. Sig, din lefnad minna på,         Dina tankar, dina seder, Och de spor du månde gå,         Til det ljufsta nöge leder,                 Si din mildhet, ömhet, tro,                 O! en nögsam tankero. Men i samma tidz fördrif,         Bli som af et dunder slagen, När man wet, från detta lif         Du är redan flytt ock tagen:                 Aldrig jag på jorden ser                 Dig med dina gåfwor mer. Som då mer ej öfrigt är         Än du ljufwa namn och minne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>