Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gleb Aleksejev: Ingen återvändo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strumpor, samlade ihop alltsammans och slängde ut det
på sophögen. Undersökte kofferten noga: mycket
kunde säljas, något kunde kastas bort. Två
uttrampade, omaka tofflor, som tillhört hans hustru, lågo
där, benlindor, som utdelats av engelsmännen i
Novorossijsk, ett rostigt primuskök — ett minne från
grönsakshandeln i Ragusa, några cigarrettrullare...
Sjorotjkin drog fram ett officiellt papper med
stämplar, nedfläckat, kanske med kaffe eller fan vet, och
lila av desinfektionen vid Konstantinopel. Länge
betraktade han papperet och läste det. Hela livet dök
upp...
»Slutat kadettskolan 1902.» — »Slutat Sjugujevs
krigsskola som underlöjtnant 1905 och kommenderats
som löjtnant till Novorossijsks infanteriregemente»...
Och här något om Manjetjka: »Ingått äktenskap
med ungmön Maria Nikolajevna, tjugutvå år, dotter
till bataljonschefen för samma regemente, överste
Zurkanov.»
Hennes vita dekolleterade klänning fladdrade en
gång som en fana på officersbalerna...
Vilken smärtsam hänförelse... och barnen och det
lugna livet, som flytt sin kos utan återvändo. Det
var, som om någon med hånfulla och onda ögon
stirrade genom det rentvättade barackfönstret...
Det är det förflutna, tänkte Sjorotjkin sorgset,
men ändå var hans hjärta lugnt, som om han
förlåtit det förflutna — Ryssland, som bedragit honom,
livet, som varit grymt...
— Jag behöver det inte längre, sade han högt,
tände ljuset och brände beslutsamt upp papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
