- Project Runeberg -  Spaniens storhetstid /
24

(1926) [MARC] Author: Emil Gigas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lonska gardet. Dessa voro de enda trupper som buro uniform. Det
spanska gardets färger voro gult och rött; det tyska gardet var klätt i
karmosinröd satin med guld, medan ärmarna voro vita. Befälet hade
som distinktion en kort lans med tofs och förgylld spets, och
krigsöversten själv bar en fältherrestav.

Den spanska krigshistorien innehåller många vittnesbörd om
personlig tapperhet samt därjämte också om utvecklad militär disciplin
och om nobelt, ridderligt uppträdande. Ett exempel härpå är det sätt,
varpå general Spinola skall hava mottagit kommendanten i Breda,
sedan fästningen efter ett långvarigt och modigt försvar överlämnats.
Velasquez har målat det, och Calderon har satt det på vers; och även
om konstnärlig och poetisk idealisering haft ett finger med i spelet, har
man dock här ett vittnesbörd om en tendens till ädla känslor hos den
spanska nationen. Men olyckligtvis har man även talrika exempel
på militaristiskt övermod och skamlösa övergrepp mot landets egen
befolkning, liksom på våld och plundring i fiendeland.

För några år sedan utgåvos tre intressanta självbiografier av
spanska officerare, i vilka både de goda och de dåliga sidorna hos den tidens
krigarstånd komma till synes. Det är präktiga, raska, duktiga och
uthålliga män, men åtminstone hos två av dem, Contreras och Castro,
står moralen icke synnerligen högt. Bättre är moralen hos den tredje,
Nieto de Silva, som levde på Karl II:s tid och utgör ett bevis på att
det ännu under denna period av förfall kunde finnas präktiga män.
Den religiösa övertro, som besjälade honom, tar sig visserligen kuriöst
naiv ut, men gav dock på sitt sätt hans liv rikedom och innehåll.

För övrigt utgjorde galanta äventyr under mer eller mindre
polerade former krigsmannens förnämsta sysselsättning, så ofta han icke
kämpade på valplatsen. Många lösaktiga kvinnor följde med härarna,
och i de spanska städerna gjorde de åter hemkomna soldaterna
talrika erövringar, när nämligen fälttåget inbragt dem tillräcklig
materiell vinst och särskilt renderat dem befordran efter återkomsten
med en ty åtföljande riddarorden (Sankt Jakobs, Calatravas,
Alcån-taras), som utgjorde garanti för en tillräcklig pension. Att man samlade
rikedomar i fält, var emellertid långt ifrån alltid fallet; tvärtom
vimlade det i landet tidtals av trasiga, lemlästade, tiggande soldater, som
med hjälp av en eller annan beskyddare sökte komma sig upp igen.
Härarna ledo nämligen genomgående under dålig utrustning och
proviantering, det skedde många bedrägerier vid leveranserna, och
soldaterna fingo sällan sin sold i rätt tid eller ens tillnärmelsevis fullt ut.

Örlogsflottan (armadan) var i vardagslag mera försummad av
regeringen, än man skulle kunna tro med hänsyn till den flitiga
användning Spanien hade för densamma. Väl hade den kungliga marinen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:02:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spaniens/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free