Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast inom de högre klasserna och i allmänhet blott vid ritter och jak
ter. Klädedräkten avslutades med en barett; från omkring år 1530
begagnades dock oftast en smalbrättad »syltkruke»-hatt av cylindrisk
form; den var gjord av tyg och under första tiden utan någon
fjäderprydnad; den kan betraktas som en förelöpare till vår nuvarande »höga hatt».
Dräktens färg blev allt mörkare och mörkare, ju längre man kom
fram i tiden; dock prydde man kläderna med sprund och garneringar
samt med en halskedja av guld. Filip II gick gärna helt svartklädd,
såsom man ser honom på det här återgivna porträttet från Escorial.
Här bör man också lägga märke till de svarta damaskerna eller
överdragsstrumporna; rocken är något mera långskörtad än vad allmänna
bruket var. På aftnarna plägade emellertid kavaljererna bära dräkter
i ljusa och livliga färger, ty så bjöd modet. Som en följd av de moderna
stora och styva pipkragarna lät man klippa håret kort och raka bort
allt skägg med undantag av en spets på hakan samt mustascherna,
vilka man bar uppåtstrukna. Snobbarna lågo om natten med
parfymerad skäggbinda och med en duk om huvudet för att ej frisyren
(tuppkammen) skulle komma i oordning. Medelst lösvador hjälpte
man upp figurens skröpligheter. På strumpebanden och på skorna
sutto stora rosetter, och i dräktens färg gav det galanta modelejonet
uttryck åt de skiftande sinnesstämningar, som framkallades hos
honom av hans dams mer eller mindre kyliga hållning. Hans handskar
doftade av ambra, och såsom en alldeles speciell prydnad anbragte
kavaljeren i sitt hattband en lock av sin dams hår eller också en av
henne mottagen blomma.
Vad damernas dräkt angår, var även den präglad av det stela
och strama hovskicket. Hals och skuldror voro under den äldre tiden
helt och hållet betäckta, klänningen hade inga veck, och endast
ärmarna voro vida. Över ett styvt fiskbensskört bars en kjol, och över
denna var det en tid framåt brukligt att ha en öppen ytterkjol
(sa-boyana). Kring midjan hade man ett bälte, som framtill gick ned i
en snibb. Plog frisyr med slöja eller huckle (manto; det är detta
plagg som senare fått benämningen »mantilla»), stundom en liten hatt
högst upp. Det på detta sätt utstofferade huvudet vilade på en väldig
pipkrage som på ett fat. På kläderna fanns det mycket broderier
och annan grannlåt, och dessutom bar man kedjor och andra smycken.
På fötterna hade man högklackade och högsulade skor (chapines), som
kunde vara ända till sex tum höga och ofta blevo föremål för
lustspelsdiktarnas skämt. Skorna voro av brokad eller sammet, och sulorna
voro av kork; understundom voro klackarna förgyllda. Ett omtyckt
föremål för satir var även damernas ovanligt omfattande bruk av
smink, parfymer, löshår och andra skönhetsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
