Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur skons och sko makeriets historia
69
Taga vi de skotyper, som förekomma i Stockholms skomakarskrå, som
stadfästes år 1474, få vi bland de skor som skulle göras för att uppnå
mästarevärdigheten bondskor; kvinnoskor med »länkälaska», som möjligen
var knäppkängor; innanbottnaskor, med vilka kanske korkbottnade skor
åsyftades samt höga stövlar. På vanligt skråmässigt sätt skulle dessa skor göras
i åldermannens hus av mästareaspiranten. De skulle skäras till ur en hud och
bottnas d. v. s. förfärdigas av den blivande mästaren. Blevo skorna godkända
blev gesällen mästare och fick då gå igenom de vanliga skråcermonierna,
bjuda på mästarefrukost, betala inträde i skrået och vinna burskap.
Utgår man från de svenska medeltida skor, som påträffats vid utgrävningar,
bli de medeltida skotyperna ganska många. Det fanns snörskor, slejfskor och
pumps i många modeller. Det fanns kängor att snöra, knäppa och spänna.
Stöveln förekommer men synes endast ha varit litet i bruk. Galoschen eller
patinan av trä eller läder nyttjades under 1400-talet och tillverkarna av dessa
fotbeklädnader kunde vara högt betrodda personer, så till exempel fick en
Claus patinomakare sig anförtrott att bevara Stockholms storkyrkas
dyrbarheter.
Snabelskon har inte påträffats i Sverige i annan form än långspetsiga patinor
av läder, funna i Lunds domkyrka. Snabelskon är eljest den mest omtalade
av medeltidens skoformer. Det var en långspetsig sko, som mest brukades av
fint folk, men det utfärdades förbud på en del orter för vanligt simpelt folk
att begagna den. Den har också säkert ibland brukats av hantverkare, borgare
och köpmän utomlands men i Sverige troligtvis ganska sällan. Snabelskon är
ett intressant prov på hur en extrem modeföreteelse kan vinna utbredning.
Genom sin långspetsighet var skon ytterligt obekväm både att gå med och att
förfärdiga. Man kan göra en jämförelse med våra dagars träskor och
trä-bottnade sandaler, som damerna trots deras klumpighet och obekvämhet
klappra omkring med på gator och badstränder. Men dessa skodon äro inte
så allmänt brukade och även i detta stycke kunna de jämställas med
snabelskon.
Om medeltidens skor oftast voro ganska spetsiga så blevo skorna under
1500-talets första del så mycket bredare. Den allmänna förändringen i
skomodet börjar omkring 1480 och sannolikt har samma omslag i modet i
Sverige skett vid tiden 1490—1510. Som alltid, då modet radikalt slår om,
var det inte bara formen på skorna, som förändrades, utan själva strukturen
och sättet att förfärdiga skorna blev ett annat. Medeltidens skor voro
toffel-artade, lätta och vändsydda. 1500-talets voro ganska stabila tingestar, de
randsyddes eller syddes med becksöm. Ej sällan syddes sulan fast med
dubbla sömmar och skorna försågos med dubbla sulor. Tåformen var
mycket bred och tvär, lästens form förändrades likaledes. De medeltida lästerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
