Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
— Det kunde ju tänkas, svarade Joan stillsamt, att
när ögonblickets oro har lagt sig, man kommer att se
på den första kvinnans röst med andra ögon, kanske
som ett tecken på kvinnornas självständighet eller
osjälvständighet och ärligheten eller tvärtom i hennes
freds vilja.
I detta ögonblick, innan Joan ännu talat ut, slog
det fru Nelson Brown att de hade med en idealist
att göra, och att om de inte rättade sig därefter,
skulle hon gå dem ur händerna. Hon gick fram och
lade sin hårda hand på Joans axel, såg henne in i
ögonen, bad henne betänka de stora mål striden gällde,
betydelsen av att kriget avkortades så mycket som
möjligt, nödvändigheten av att framtvinga en
varaktig, rättvis fred. Med några ord berörde hon sitt
långa arbete i fredens tjänst, men hade hon ägt söner,
sade hon, skulle hon gärna ha sett, att de varit med i
en strid, där hennes land skulle fälla utslaget till
förmån för de stora idealen.
Om jag bara inte visste, hur mycket grums, som
följer med i idealens kölvatten, tänkte Joan. O, vad
detta är svårt.
Gamla fru Roberts hade lyckligtvis för Joan alls
icke uppfattat sin stridskamrats ändrade taktik. Hon
var opportunist in i själen, förmådde inte tänka sig in
i en väsensskild natur. Hon började därför tala om
hur populär rösträttsföreningen redan gjort sig pa
högsta ort blott genom den plan för sitt krigsarbete,
som den underställt myndigheterna.
— Tänk, sade hon, vilka glänsande möjligheter för
oss till propaganda, om ni röstar så som ni måste rösta,
2 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
