- Project Runeberg -  Spinnerskan /
57

(1948) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det hemlighetsfulla kuvertet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET HEMLIGHETSFULLA KUVERTET

sade hon förfärad och lade huvudet på sned, det är då
inte snällt av bankdirektören att säga så, när han vet
hur formella och petnoga vi stackars fruntimmer är
då vi råkar förirra oss på herrarnas område. Hon
vågade en blick på bankdirektören, han satt där med
samma min och samma grepp om klubban som på
porträttet i stadsfullmäktiges plenisal och lika
orörligt ansikte.

— Snälla bankdirektören, försökte hon igen och
gjorde sig så ringa och ödmjuk som möjligt, gör mig
till viljes, stackars mig, som är så nervös och dum. Jag
skulle inte kunna sova i natt, om jag inte gjort min
skyldighet.

— Om jag vetat att fröken var så känslig, skulle jag
förstås tagit papperen med mig, kom det stelt från
ordföranden. Herrarna kring bordet började se
besvärade ut. Ett oväder var i annalkande, hur skulle det gå
med den festliga middagen på stadshotellet efteråt?

Fröken Melander trodde att även de andra skulle
yrka på värdehandlingarna efter denna ordförandens
misstänkta ovillighet att uppfylla hennes begäran. Men
ack nej. Hennes granne sköt nu styrelseberättelsen till
henne och räckte henne samtidigt pennan. Skriv ni på,
vi brukar inte bråka med vår högt aktade ordförande!
Den delen av ansvaret som kommer på frökens lott
åtar jag mig att bära.

Där låg pennan. Fröken Melander hade bara att
gripa om den. Hon ville, men ville samtidigt inte. Vad
skulle man tro? Hon satt med nedböjt huvud. Hon
tänkte: om jag härdar ut lite till, bara en minut till,
så tvingar jag honom att gå efter värdehandlingarna.

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 10 23:08:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spinner/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free