Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ann Mari och Marianne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANN MARI OCH MARIANNE
Ann Mari och Marianne voro icke utan manligt
sällskap. De voro nätta och välvuxna och funno nåd inför
många direktörsämnen. Så var deras ungdom omgiven
av ett litet skimmer av romantik sådant som det
manliga intresset ger. Det blev genast mycket muntrare att
skura knivar med tandborstpulver, och äta köttbullar
med fingrarna ur en blomstervas på nattduksbordet,
när en ung man var med om det.
Egentligen voro de heroiska, Ann Mari och
Marianne. De lyckades utvinna icke så liten munterhet ur
sitt hårda och obekväma levnadssätt. De kallade det
bohemliv, emedan det avvek från familjelivet, och
emedan de icke hade blekaste aning om vad bohemliv
är för något.
Vad som gjorde allt så roligt och bildade en ljuvlig
trygghet i all omväxling var att de alltid höllo ihop
och alltid voro vänner. De delade rum, även om deras
kontor lågo öster och väster i staden. De hade allt
gemensamt: pengar, kläder, beundrare, trötthet, besvär
och festligheter. Varje dag var det precis lika roligt att
råkas igen klockan tio minuter i sex på Norrmalmstorg.
De voro oumbärliga för varandra.
Så hände att manufakturhandlaren började
uppvakta Marianne. Det psykologiska ögonblicket var
inne, han hade tröttnat på en gammal väninna, han
ville gifta sig ungt. Marianne spärrade upp ögonen,
men fann sig fort, som man gör, och började se på
honom med helt nya ögon. Hon märkte snart, att det
här var inte likt någon av de tidigare små affärerna
som slutat med ett tankstreck, en fråga eller
ingenting. Manufakturhandlaren uppvaktade jämnt så länge
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
