- Project Runeberg -  Spinnerskan /
92

(1948) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE BLÅ SILKESSTRUMPORNA

kallades in enskilt, och hon säger, att han blivit galen,
och att hon nog blir förvisad till övre Norrland.

Jag frågade, om vi måste bekänna. — Då blir ju
min bordskamrat fast, sade Marie. För resten så är
den flickan med strumporna förlovad, och hon säger,
att hon gifter sig hellre än sitter i Haparanda.

Efter detta gick jag naturligtvis in till mig och tog
av mig silkesstrumporna. Då föll mig den olycksaliga
tanken in, att eftersom jag inte fick bära dem mer, så
kunde jag så gott skicka dem till honom, som letade
efter dem. Jag tog en lapp och skrev:

"Detta är de rätta strumporna. Skicka dem till
Haparanda."

Lappen lade jag in i paketet, och så skrev jag
generaldirektörens namn och adress utanpå. Men när
jag på vägen till matematiklektionen skulle gå in på
posten med strumporna, tvekade jag och gick förbi.
Uppslaget var visst ändå inte så förfärligt kvickt, som
jag tyckt i första ögonblicket.

Min lärare var ännu inte kommen. Medan jag
väntade, satt jag och tänkte, inte på de matematiska
problemen, för det visste jag var lönlöst, men på min
framtid i Verket, ifall jag nu komme in där. Jag skulle
vilja slå ett slag för kvinnans ställning där. Jag skulle
vilja utmärka mig kolossalt och modigt föra talan för
alla de rädda, tysta och förbittrade. Det vore en
gärning som kunde ge glans åt det bistra livet vid
skrivpulpeten. Tanken att denna modiga bragd kunde sluta
med förvisning i landsorten var mig inte alldeles
främmande, ej heller avskräckande. Ty då komme jag ju

92-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 10 23:08:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/spinner/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free