Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De blå silkesstrumporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BL Ä SILKESSTRUMPORNA
— Ni passar inte i Verket, förklarade han.
— Där finns annars också en kvinnornas förgård.
— Varför har ni inte de blå silkesstrumporna på er?
frågade han plötsligt.
Jag svarade endast med en blick av stolt förakt.
— Tillåter ni att vi fortsätter lektionen.
Med ens var det som om en gasbomb fallit ner genom
taket. Där satt jag och hade utan minsta varning en
matematiklärare i ansiktet på mig, som kysste och
härjade, medan hans ena hand höll fast mina, och den
andra stor och het, omslöt min hals. Jag knep ihop
läpparna för att rädda dem och kunde alltså heller icke
skrika utan kämpade stumt och hjältemodigt, till dess
vi slutligen åter sutto där i var sitt soffhörn, båda
röda, pustande, ovissa om vad som skulle ske härnäst.
Jag teg, jag var förintad, full av en smärtsam
blygsel. Men på figuren, som satt där och bespejade mig,
tänkte jag inte genast. Jag tänkte på min hemliga
minnesbok och de rader En, vars namn är en
hemlighet, skrivit in där, dagen innan han reste till svenska
konsulatet i Petrograd:
"En tillsluten lustgård
är min syster, min brud,
en tillsluten brunn,
en förseglad källa."
Jo vackert längre, tänkte jag gråtfärdigt, sedan ett
svin har sörplat ur källan.
Han måtte ha hört en snyftning, som sluppit fram
mellan mina båda händer, ty han sade hastigt: — Ska
vi fortsätta nu?
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
