Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den odödliga gärningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag avskyr det, sade den unge mannen.
— Vad avskyr du? Hans beskyddarinna och äldre
vän såg deltagande och spefullt på honom.
— Att tillhöra en gammal, välkänd släkt.
— Kom du hit för att säga det?
— j*.
— Men det visste jag ju förut. Vill du inte sitta
ner?
Någon hade en gång sagt om Aurore Carmin, att
hon öppnade aldrig ögonen riktigt förrän mot kvällen.
Men nu var det afton, och lampljuset väl skyddat.
Hennes ögon voro också mycket öppna, mycket vakna,
där hon satt i sitt soffhörn snett mot den unge
kandidaten och iakttog hans vackra ansiktes min av
vämjelse över det välkända namn han bar.
Han hade enligt sin vana tagit gungstolen och
gungade och rökte lika häftigt. I rummets stora, mjuka
stillhet, nyss fullkomlig, skapade han en virvel av oro,
golvtiljorna knarrade, en ljusskärm klingade till, och
gardinen fläktade svagt av draget han rörde upp. Men
soffhörnet var utanför detta oväderscentrum, och hon,
som satt där, såg lugn in i ovädret, bemödade sig att
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
