Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spinnerskan - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNERSKAN
är över, vet vi att alla kvinnor i skyddsrummet tycker
likadant.
Vi vandrar till ett mödramöte som är inkallat för
att avlåta en tacksamhetsskrivelse till staten för att
den tar hand om barnen så att vi är fria till att svarva
granater. Vi skriver i stället att barnen är våra barn
och inte statens, för det var vår innersta tanke.
Det var när vi sex hörde detta som vi alla började
avslöja våra innersta tankar.
— Jag har alltid tyckt att man klarar sig bäst ensam
utan andra kvinnors hjälp, sade doktorinnan. När jag
blev avskedad från Graffmans tog jag revansch
alldeles själv.
— Om hela kvinnorörelsen bjudit till med
protestskrivelser, kunde den inte ha skaffat henne en sådan
hämnd, sade fröken Melander stolt. Men det är inte
alla som är så duktiga som du, Selma.
— Nej, det förstås, men därför borde jag kanske ha
varnat Anna Graffman i stället för att sätta fast henne
på hennes korv, sade doktorinnan och borrade sorgset
sin dubbelhaka i den vita spetsfichyn. Jag hade
alldeles rätt, men man kan ju ångra sig för det.
— Jag har varit så högfärdig över att jag startade
världsdepression efter förra kriget alldeles själv, sade
fröken Melander, för det sa bankdirektörn att jag
gjorde, men egentligen var det ju bara av feghet, jag
kom att göra det.
— Då var det fröken Melander som ruinerade mig,
sade fru Roskull utan att ändra en min.
— Ja jag har nog mångas ruin på mitt samvete för
att jag bar mig så fegt åt som suppleant, sade fröken
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
