Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boxning - Boxningens historia - Modern tid, av redaktör Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOXNING
En ny glanstid i början på 1800-talet —
boxningen populär inom aristokratien.
Mendoza överglänstes emellertid snart
av John Jackson, kallad »Gentleman
Jackson» (bildl3), vilken icke endast var
sin tids obestridde
mästare utan även
genom sin
personlighet åter gjorde
boxningen populär
i samhällets högre
lager. »Jackson’s
rooms, 13 Old Bond
Street» blevo i
början av 1800-talet
samlingsplatsen för
den engelska
aristokratiens yngre
medlemmar (bild
14). Till hans
trognaste lärjungar och
vänner hörde bl. a.
lörd Byron,
vilken i sina skrifter
flera gånger sjungit
Jacksons lov som både boxare och
människa.
Det vittnar om vilket högt anseende
boxningen förvärvade genom Jackson,
att denne jämte en del av den tidens
bästa boxare fick göra en uppvisning
inför de allierade suveränerna vid
dessas besök i London 1814.
Så länge Jackson intill mitten av
1820-talet var den ledande mannen
inom den engelska boxningssporten,
upplevde denna sin andra stora tid.
En rad ypperliga boxare, bröderna
Belcher, Tom Cribb m. fi., uppträdde
som titelinnehavare, och den 1814
grundade Pugilistic Club blev
samlingspunkten för boxningens anhängare inom
aristokratien.
Boxningen i vanrykte.
Därefter minskades ånyo intresset,
Pugilistic Club upplöstes, och
boxningen kom åter i vanrykte. Ett
dödsfall vid en boxningsmatch framtvingade
en skärpning av Broughtons regler,
vilka gällt nästan ett århundrade.
De nya ringreglerna. »The new rules of the
ring» (1838), innehöllo bl. a. förbud mot
stängning, strypgrepp och simulerad knock
down. Utom de av Broughton införda två
domarna skulle en skiljedomare, referee,
utses för varje match.
Trots de förbättringar, som de nya
reglerna inneburo, kunde boxningen
dock ej återvinna sitt forna
anseende. Boxningsmatcherna samlade
en huvudsakligen av asociala element
bestående publik, och sedan åskådarna
vid en match mellan engelsmannen
Tom Sayers och amerikanen John
Heenan 1860 trängt in i ringen och
avbrutit matchen (bild 17), befarades
att myndigheterna icke blott skulle
förbjuda »prize-fights» utan boxning över
huvud taget.
»Queensberryreglernas» tillkomst — en
vändpunkt.
I denna situation kom räddningen
från den 1866 på initiativ av J.
Cham-bers grundade Amateur Athletic Club.
Chambers utarbetade 1867 i samarbete
med 8. markisen av Queensberry nya
regler, vilka efter sin upphovsman fått
namnet Queensberryreglerna och vilka
ligga till grund för de nu gällande.
Genom Queensberryreglerna förbjödos
matcher utan boxhandskar, och ronderna,
som förut varat tills den ene boxaren
ned-slagits, begränsades till 3 min. med paus
mellan varje rond.
Queensberryreglerna bidrogo i hög
grad till amatörsportens utbredning.
1884 grundades av de då i England
existerande tolv amatörklubbarna ett
amatörboxningsförbund, Amateur
Box-ing Association, vilket i sina regler
1884 begränsade antalet ronder vid
amatörmatcher till tre.
I U. S. A. upprätthöllo många stater intill
1920-talet förbud mot professionell
boxning.
I Nordamerika förekommo
boxningsmatcher redan på 1700-talet. Där
liksom i England hade emellertid sporten
råkat i vanrykte och förbjudits av
myndigheterna. Trots detta höllos ofta
matcher i hemlighet på pråmar,
flodbäddar under ebb o. s. v. Förbuden
upprätthöllos visserligen i ett flertal
Bild 13. John
Jackson, »Gentleman
Jackson», lörd
Byrons vän och
boxningslärare, engelske
kungens gunstling.
993
32—NFS. I
994
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
